Du visar för närvarande Sätta träningsmål

Sätta träningsmål

Jag är verkligen en person som behöver uppsatta mål med min träning för att känna lust och motivation till den. Så fort jag bara ska gå på känsla känner jag att träningen inte blir lika genomtänkt och fokuserad. Jag tröttnar lätt och det går mer på rutin än kvalitet. 

Träningen blir fortfarande av, jag kan ju inte leva utan den, men den är inte lika lustfylld och kraftfull. Jag vill ha känslan av att ha blivit lite starkare eller snabbare efter ett pass.

Så för mig har det varit roligt och utmanande med uppsatta träningsmål. Jag har både lyckats och misslyckats med träningsupplägget.

Mitt största misstag var att jag skaffade ett färdigskrivet löpprogram inför Stockholm Marathon. Kostade en femhundring och var lätt att förstå sig på. Jag kunde välja hur snabbt jag ville springa maran på och utefter det mejlades programmet hem till mig. Min man köpte samma men med en annan tid, de var i stort sett likadana förutom att tempot var olika i passen. Upplägget gick enbart ut på prestation. 

Jag var en van löpare men ändå var passen alldeles för tuffa. Jag springer de flesta av mina pass i skönt “prattempo” och maxar istället på när det är intervallpass. Passen i löpprogrammet var endast skrivna i tempo vilket gjorde att jag fick kämpa hårt på varje pass. Jag minns särskilt en gång då vi skulle springa 3 mil i 6:tempo. Då vi kom var min snittfart på 6:06 och jag var såååå besviken. Mentalt var det helt fel inställning för mig. Jag ska ju vara stolt över att ha sprungit 3 mil!!!! Istället kände jag mig dålig.

Det var också långlöpningar varje vecka vilket slet otroligt mycket på kroppen. Jag började känna mig sliten, trött och hade ingen lust. 

Tack och lov var jag smart nog att jag lägga undan programmet och sprang på mitt eget sätt istället, i lugnare tempo och med långpass varannan eller var tredje vecka.

Min man och jag skrev ihop ett eget program att följa de sista veckorna innan loppet. Jag försökte tänka positivt och inte stirra på mina km-tider men det var svårt och känslan av att inte springa fort nog fanns där hela tiden. 

Vi är många så otroligt fokuserade på tider och prestation hela tiden, speciellt när det kommer till konditionsträning. Jag var själv en av dem som alltid pausade klockan när jag kom till ett rödljus eller var tvungen att knyta skorna. Så stressigt beteende! 

 

Så när min nästa stora utmaning kom inom löpningen, Ultravasan 90, tog jag hjälp av ett mer personligt upplägg. Det var för det första 10 månader långt. Varje månad var det återkoppling där vi kunde justera passen ifall det var för tufft eller för lite.

Dessutom var det tid för återhämtning med i schemat, både i form av meditation och rörlighet/stretch. 

Men det största och viktigaste av allt, för mig i alla fall, var att alla pass var upplagda på tid istället för tempo. Jag fick inte stänga av klockan när jag stannade och all tid räknades. Först blev jag stressad av det. Hur skulle då mitt snittempo se ut efter löppassen?

Men efter tiden vande jag mig vid att titta efter hur många minuter jag varit ute istället för hur många kilometer. Det blev en sån befrielse för mig. Nu var jag alltid nöjd och stolt över min prestation istället. För det viktigaste var ju tiden i löpspåret. 

Just vi långa konditionslopp är det mentala otroligt viktigt. Mycket sitter i huvudet och i ett lopp där det mentala är positivt blir helheten härligare. Om vi går på prestation har vi svårt att glädjas att det vi gjort om vi inte uppfyllt kraven.

Ok, om du är elitidrottare men de flesta är ju faktiskt inte det.

För mig är det häftigaste att kunna säga att jag sprungit 90 km, vad spelar det för roll om det tog 11 eller 13 timmar? Är jag bättre då? Nej, jag är lika bra oavsett. 

 

Nå, hur gick då mina lopp?

Jag tog mig igenom båda. 

På Stockholm Marathon var jag inte nöjd med tiden men gjorde så gott jag kunnat och idag kan jag känna mig nöjd över resultatet. Jag har aldrig varit och kommer aldrig att vara en snabb löpare. Att jämföra mig med andra är bara dumt, det finns inget positivt i det. 

Planen på Ultravasan var att ta mig igenom loppet, stå emot hjärnspökena som  jag visste skulle komma, genomföra min plan och må bra när jag kommit i mål. 

Det gick bra, jag kom i mål och jag höll planen hela vägen. 

Jag vill inte vara en av dem som ligger i en buske och kräks eller inte kan gå på flera dagar efteråt utan jag vill känna att min kropp är fantastisk och att den klarar av stora utmaningar utan att gå sönder. 

 

För många av oss är det bra att ta hjälp för att nå våra mål. Dels för att få en struktur på träningen men också för att ha någon att redovisa träningen för. När vi vet att någon ser det vi gör blir vi mer angelägna till att genomföra träningen. Med ett tydligt mål och hur resan dit ska gå till blir också genomförandet enklare. 

Det finns många olika tjänster där ute, både personliga och färdigskrivna. Ta reda på vad du behöver och hur du vill ha det innan du köper första bästa upplägg. Billigast kanske inte alltid är bäst. Att få ett personligt upplägg på träningen kan ge otroliga resultat då du hela tiden har någon att bolla med.

Det kan jag varmt rekommendera. Jag har haft flera coacher under mina år som verkligen fått mig att komma dit jag vill. Självklart krävs det en rejäl satsning från min sida, det är ju jag som ska göra jobbet. Coachen ska coacha!

 

Önskar dig stort lycka till med dina träningsmål och du vet väl att jag jobbar med att skapa träningsprogram för dig som behöver struktur och vill optimera din träning inför ditt träningsmål.

Här kan du boka ett första samtal med mig: https://www.paleo-optimeringscenter.se/traningsvagledning

Hoppas vi ses!

Lämna ett svar