Jag kör periodisk fasta varje dag. Det betyder att jag vilar från mat i minst 16 timmar. För mig har det visat sig vara det läget där jag mår som allra bäst.
Jag äter aldrig frukost.

Tidigare var jag en frukostmänniska, det var helt klart det bästa målet om dagen och jag åt i stort sett direkt när jag vaknade. Innan jag la om min kost till LCHF 2011 bestod frukosten av smaksatt yoghurt och fruktmüsli, inte konstigt jag njöt av det. Nästan bara socker som triggade igång hela mitt system och det söta tas ju upp direkt redan i munnen. Sen var karusellen igång så dippen och suget kom bara några timmar efter. Då levde jag fortfarande i tron om att vi behöver äta var tredje timme så det var ju bara att hoppa på tåget.

År 2011 gick jag som sagt över till LCHF och då blev min frukost turkisk yoghurt med egen nötmüsli istället. Jag älskade fortfarande att äta frukost men nu blev jag ordentligt mätt och klarade mig ända fram till lunch. Så himla skönt och det var här mina ätvanor började förändras. Det var i samband med att vi fick barn som det allt som oftast stod kvar en orörd frukostskål på matbordet. Jag hann inte äta helt enkelt när två små barn skulle utfodras och tas till dagmamman. Jag slutade göra iordning min skål, den kastades ju ändå, och tänkte att jag gör i ordning det om jag hinner istället.

Det som förvånade mig var att jag hade så mycket mer energi när jag inte åt frukost. Jag mådde tiptop, bättre tålamod och gladare. Svårt att förklara men det var som att energin gick till hjärnan istället för till magen. Vilket ju också stämmer….
Jag hade hört talas en del om periodisk fasta men tyckte det lät läskigt. Vi måste väl äta frukost!!! Också bara tanken på att gå utan mat var obegriplig. Men nu fattade jag ju att det var precis vad jag gjorde, omedvetet. Och mådde bättre av det.

Så det blev min vardag och är det fortfarande. Inte ens på helgerna äter jag frukost längre. Däremot tar jag lite flingsalt med et glas vatten och lite mct-olja nermixat i mitt kaffe. Det ger energi, stillar ev hunger samtidigt som jag ligger kvar i fastan och den eftertraktade autofagin. Återkommer gärna till autofagi om någon är intresserad.
Nej, vi har inga långa mysiga familjefrukostar, särskilt ofta i alla fall. Ofta är våra barn inte heller hungriga på morgonen när vi är lediga så vi kan vänta några timmar och göra en härlig brunch istället. Våra barn vet att man inte måste äta hela tiden utan kan gå på hungerkänsla istället. Det medför att de inte är särskilt blodsockerkänsliga. Sen ser jag till att de får i sig mycket fett och protein så de håller sig mätta. Precis som jag gör med mig själv också.

Det här var min väg in att våga prova längre fastor. Jag ökade helt enkelt på fastan successivt med en timme eller två i taget och vips så hade jag lyckats med en dygnsfasta. Det har sedan ökats på rejält till längre fastor men det är ett eget inlägg.
På vardagarna nu förtiden när i stort sett någon i familjen är iväg på en aktivitet och alla äter olika tider brukar jag hoppa över middagen så mina fastor ligger på närmare 20 timmar per dag. Jag mår väldigt bra av ett minskat ätfönster men det blir kanske 4 dagar i veckan då det är svårare att få till på helgerna då vi alla äter tillsammans.

Under många år har jag testat mig fram och hittat ett sätt som fungerar för mig men jag är alltid noga med att inte göra likadant. Vissa perioder fastar jag inte lika mycket. Jag tror inte på samma lika hela tiden. Jag märker också att jag är olika hungrig vid olika tider på året.

En av mina kunder som jag coachat inför att göra sin första dygnsfasta var väldigt positivt överraskad över hur enkelt det gick. Med ett bra förberedande och mental inställning brukar det oftast gå hur bra som helst. Så välgörande för kroppen. Man riktigt känner lugnet och lättheten 😊