Många som kontaktar mig och vill ha coaching vill gå ner i vikt. Siffrorna som står på vågen stämmer inte överens med det de vill ska stå där.
Kanske har det krupit på de senaste åren eller så har de ett minne av en vikt där de tidigare mått bra.
Att bara gå ner i vikt är sällan en anledning nog till att lyckas med en livsförändring. För en förändring måste du göra om du ska lyckas gå ner i vikt.
Du behöver sätta ditt varför, ditt mål, med hjärtat och inte så ytligt som några siffror på en våg och hur du ser ut i spegeln.
Vi tror också att alla andra bryr sig jättemycket om vad vi väger eller hur vi ser ut.
Ingen annan bryr sig om hur mycket du väger eller hur du ser ut. Sanningen är att alla andra bryr sig bara om sin egen vikt och hur de ser ut.
Skönt att veta va?
Så nu kan du släppa det!!!!
Skämt å sido….. Jag vet att det inte är så lätt då tankarna ju finns där. Tankar är svårt, om än omöjligt, att ändra på men däremot har vi själva makten att ändra vårt beteende.
Och om vi ändrar vårt beteende kommer tankar och känslor följa med.
Det här har hänt mig de senaste två månaderna….
Jag har sedan nov-21 östrongenplåster då jag redan vid 40 år var i klimakteriet vilket är alldeles för tidigt. För att förhindra olika sjukdomar och tillstånd om 20 år tar jag östrogen i förebyggande syfte.
Det var en ganska jobbig period då kroppen skulle vänja sig och jag måste medge att det tog nog ett år innan jag trivdes med kroppen igen.
Nu i början på året tog alla plåster slut och det skulle inte komma nya till Sverige förrän den 1 maj. Jag började klippa i mina plåster och spara dem så länge jag kunde men i februari tog de helt slut.
Tänkte väl att hur illa kunde det vara, inte borde jag väl påverkas så mycket av det?
Men jo…. Sakta men säkert började jag svullna upp om magen och nedre ryggen, ni vet bilringen…. Dessutom började flera andra hormoner sättas ur spel, då främst mättnads-och hungerhormonerna. Jag kände mig aldrig mätt och nöjd utan kunde äta hela tiden, och ville äta hela tiden.
Det resulterade i att jag sköt fram mitt första mål mat om dagen längre och längre fram för att när jag väl började äta ville jag aldrig sluta.
Det blev mer och mer av sådan mat som triggar mig, såsom ost och nötter. Jag fastade mycket, minst 18 timmar per dag och gärna dygnsfastor. Detta resulterade i att när jag väl åt så reagerade kroppen med att ”passa på att äta”.
Så mitt försök till att äta senare och mindre blev bara motsatt effekt av. Jag satte kroppen i ett läge där den trodde det fanns ont om mat.
Maten tog över mina tankar, tog väldigt mycket energi av mig.
Jag tror mycket på fasta men just i det här fallet blev det en alldeles för stressad påverkan t i en redan stressad kropp som saknade östrogen.
Av att jag blev tyngre blev det samtidigt jobbigare i gymmet. Jag som tränar hårt för att klara fler pullups fick motsatt effekt då jag inte längre kunde öka på under träningspassen. Jag stod helt stilla i progressionen och det var otroligt frustrerande.
Allt det här hände ju inte över en natt så jag märkte inte vad som hände utan kände mig svag och dålig som inte kunde/orkade öka. I alla andra övningar blev jag starkare däremot så det var väl en tröst.
I början på mars bestämde jag mig för att göra tvärtemot vad jag var van vid förstod att jag var tvungen att bryta mönstret som uppenbarligen var helt fel just nu. Bara för att något har fungerat förut betyder det inte att det alltid måste vara så.
Jag började äta frukost. Jag har inte gjort det på 12 år och det var svårt, är ju inte alls hungrig då och van vid att vänta. Det tog några veckor innan jag hittade vilken tidpunkt som var bäst. Jag vill ju samtidigt träna på morgonen/förmiddag och har svårt för att göra det efter jag ätit. Det var en del meck innan jag kände ett lugn i allt det här. Det var under den här tiden som jag så smått började få in mer av den mat som triggade mig som jag skrev tidigare om. Jag mådde bäst av att inte äta middag utan åt på eftermiddagen och sen inte förrän lunch dagen efter. Det funkar de flesta dagar men på helgen då vi äter hela familjen tillsammans blir det svårare.
Jag mäter min sömn och de dagar jag inte äter middag sover jag betydligt bättre.
Min kropp blev nu lugnare men jag la på mig mer och mer för varje dag kändes det som. Min mage stod rakt ut och nu började det även märkas på mina kläder.
För två veckor sedan fick jag plötsligt veta att nu finns det östrogenplåster igen, men i andra styrkor än vad jag hade recept på. Bokade direkt en tid med Hercare och de skrev om mitt recept. Flängde runt på tre olika apotek innan jag fick tag på några paket så jag klarar mig i två månader. Sån lättnad!!!
Nu kanske allt vänder….
Jag vet att det inte går över en natt men nu åt rätt håll iaf. Först reagerade kroppen mentalt, jag blev känslig och sov lite sämre. Ingen lust till att träna och när jag var ute och sprang kände jag mig så himla tung…
Till slut fick det vara nog!!!
Satte mig ner och funderade på hur jag skulle gå till väga. Jag vill ju hjälpa mina hormoner så gott det går. Samtidigt förstod jag att jag måste ta tag i maten. Jag tror fortfarande på att äta frukost är rätt för mig just nu, har hittat en rutin som funkar och det jag läser om det känns rimligt.
Det var medan jag pluggade till fasteterapeut för två veckor sedan som jag bestämde mig. Det får bli karnivor (endast animalisk föda) under en period. Att endast äta näringsrik mat som kroppen och systemet är skapt till utan en massa triggers. Allt för att få ordning på mina hormoner som under ett tag varit lite ur balans.
Så den 1 april startade jag. Kände direkt efter frukosten ett lugn som jag saknat. En mättnad på riktigt och jag kände inget sug efteråt att jag behövde mer. Sån lättnad.
Allt det här gör jag självklart inte på egen hand. Jag har flera kunniga och smarta vänner som jag bollar med och får pepp och coaching av. Självklart ska vi inte göra stora förändringar helt ensamma utan ta hjälp av någon. Aningen en vän som du kan vara öppen med och som du vet säger ifrån ifall det är galet eller så tar du hjälp av en expert.
Jag har flera coacher inom olika delar av mitt liv. Både privat och för mitt företag. Värt varenda krona.
När jag äter bara kött, fisk och ägg blir jag mätt och nöjd. Det kan gå långt mellan måltiderna då det också mättar länge. Fortfarande mår jag bäst när jag inte äter middag så det fortsätter jag med. Då jag äter en stabil frukost och en ganska sen lunch är det inga problem alls. Bara en ren lättnad faktiskt.
Nu tänker jag inte på mat alls. Jo, såklart på vad vi ska äta men det tar inte över min hjärna.
Nu i efterhand ser jag att det blev för mycket under en period. Där och då tyckte jag inte att jag åt mer än vanligt, lite nötter är väl ingen fara. Men det blev en skål med bär och nötter i kokosyoghurt varje dag. Ost till maten och en del rotfrukter. Det blev på tok för mycket kolhydrater för mig helt enkelt och det smög sig sakta på vilket gjorde att jag inte reflekterade över det. Det i samband med hormoner som var i obalans gjorde att jag svullnade och samlade vätska.
I samband med att jag började äta karnivor började jag också mäta mitt blodsocker. Första morgonen mätte jag 5,2 vilket är väldigt högt för mig. På tre dagar var jag nere på 4,5 så bara det var ju ett bevis på att den här förändringen var rätt och viktig.
Jag blev nästan skrämd över att det varit så illa.
Nu äter jag två gånger om dagen, mäter 4,5-4,7 och blåser högt på kvällen i min Acetrack (ketonmätare).
Det jag också gjorde häromdagen var att ställa mig på vågen, och då på min Inbody som mäter kroppsammansättning. Jag har inte vågat ställa mig på den vanliga vågen då jag var rädd för vad den skulle visa. Var ganska säker på minst 5 kg upp.
Men nu behövde jag veta utgångspunkten så att jag har något att jämföra med så att jag vet att det går åt rätt håll.
Först fick jag en chock av vikten, har nog inte vägt så mycket utan att vara gravid. PANIK!!!
Sen tog jag jag mig en titt på utskriften. Ja, jag hade gått upp flera kg sen sist men det var nu 2 liter mer vatten i min kropp, 1 kg mer muskelmassa (!) och mindre i min fett%.
Alltså har jag gått ner lite i fett men ändå gått upp relativt mycket i vikt.
Och det är just det här som är så viktigt! Vi måste ta reda på VARFÖR vi går upp i vikt och av VAD. Här har jag samlat på mig 2 liter vätska (mer kolhydrater än vanligt + hormoner i obalans) men jag har lagt på mig 1 helt kilo muskelmassa vilket ju är grymt!
Så känslan efteråt blev istället en bra känsla. Minska mängden vatten i kroppen är absolut görbart. Känner redan att svullnaden gått ner efter 8 dagar med karnivor.
Vi kvinnor är otroligt komplexa och ingen är den andra lik. Vad som passar mig kanske inte alls passar dig. Men sluta aldrig att testa dig fram och göra ditt bästa. När du upptäcker att det gått för långt och att något behöver göras så sätt dig först ner och gör upp en plan och tillvägagångssätt. Ta gärna hjälp av någon som förstår och kan komma med bra argument och även pepp.
Informera din familj så dem stöttar dig eller kanske tom hänger på. Var inte ensam i dina dåliga tankar, vi kan alla komma lite snett i livet. Det är lätt hänt och går fort. Det viktiga är att om vi inte mår bra i det måste vi ändra beteende. Bara jag kan göra en förändring, inget sker av sig självt.
Min kropp mår så mycket bättre nu, den känns lugn och trygg.
Idag sprang jag i nästan två timmar, aldrig problem med energin men tidvis ganska tunga ben. Beror mycket på all den tunga styrketräningen jag gjort i vinter.
Nu ska jag köra lättare vikter och fler reps för att göra kroppen mer löpbar.
Jag har gjort en ny träningsplan. Både för styrketräningen och löpningen.
Går verkligen igång av att sätta upp mål och delmål för att komma dit jag vill. Nu blir det mer löpning och mindre styrka. Men sluta träna mina pullups? ALDRIG!
Fatta hur många jag klarar om svullnaden och vätskan går tillbaka. 💪
