När katastrofen är framme
Det som inte får hända hände….
Jag har tidigare i mitt löparliv stukat mina fötter massor. Vet inte hur många lopp jag har varit tvungen av bryta eller ställa in. Till slut fick jag nog och började tänka tvärtom mot vad alla sa. Eftersom det inte blev bättre….
Jag stukar aldrig fötterna längre… eller?
Jag kastade allt vad extrasulor/inlägg heter. Köpte skor utan dämpning och stadga. Stod på balansbrädan varje kväll när jag borstade tänderna för att bygga upp mina fötter så att jag skulle kunna stå emot fortsatta stukningar. Jag började sitta mycket mer på huk, gick barfota, tränade barfota och tom springa barfota.
Sen dess har jag inte stukat foten. Trampat snett, JA. Men aldrig så att det gjort ont. Nu kan jag fånga upp olyckan innan den är inne.
Lindade snabbt
Men så i fredags, direkt efter min dagliga löptur, skulle jag ut och plocka äpplen med barnen. Vi har en lite mur ner till ett av träden som jag tog ett skutt ner till. Landar i ett litet hål med höger fot och vrider till ordentligt. Jag skriker rakt ut. Det gör fruktansvärt ont och jag blir samtidigt rädd att något gått sönder. Skrämmer livet ur min son som direkt springer och hämtar Johan som kommer ut med lindan. Han får av mig skon och innan några minuter har han lindat min fot hårt. Jag fortsätter att jämra mig, det smärtar….
Högläge – över hjärtat
Vi får in mig och jag lägger mig direkt med foten högt. Alltid över hjärtat!
Alltså det gör så ont, obeskrivligt ont. Jag ber Johan att släppa på trycket då jag tror jag ska svimma men då kommer han med en liten kudde direkt från frysen som han lägger på istället. Jag lider…..
Maken lindade om varje halvtimma
Han lindar om en gång i halvtimmen och redan första gången ser vi hur svullnaden börja komma vid fotknölen. Han kollar av att inget är trasigt, kan röra alla tår och leder.
Vi läger ut en madrass på golvet vid soffan så att jag kan sova med foten högt hela natten. Sova och sova….. Sover ingenting. Det fortsätter pulsera och pumpa och smärta.
Tog smärtstillande – vilket jag aldrig gör
Jag som aldrig tar några läkemedel blev tvungen att ta två alvedon för att ens stå ut. Går upp tidigt.
Redan på förmiddagen när jag varit uppe och gått lite är smärtan borta. Jag haltar såklart men det gör inte ont längre. Åker ut på fotbollscup med sonen och står i några timmar utan problem.
Slutade halta
Redan på eftermiddagen slutar jag att halta. Kan nu gå helt normalt. Ok, inte så att jag gick ut på en promenad eller löptur men ändå. Kände inget. Är rejält blå runt foten men svullnaden har avtagit. Den blev aldrig så stor som man kan tro.
Kunde jogga
Redan dagen efter det kunde jag småjogga lite utan att något kändes tokigt. Har självklart inte sprungit fort eller länge dessa dagar och anpassat träningen efter min fot.
Otrolig återhämtning
Jag återhämtade mig otroligt snabbt och är faktiskt själv förvånad över det. Jag tror vi gjorde exakt så som regelboken säger, därav lindrade vi olyckan.
→ Lindade direkt.
→ Vila och högläge direkt och länge.
→ Värme och kyla (både bastade och kallbadade)
→ Är även ganska övertygad om att min kost spelar stor roll till snabb återhämtning, och att jag mediterar, kallbadar och tar hand om mig.
Springa ett lopp
Jag ska ju springa Hässelbyloppet på söndag och var så himla ledsen på fredag kväll då det kändes som en omöjlighet. Men nu känns det lugnt. Jag tejpar foten så att jag inte kan trampa snett och håller det tempot som funkar. Hässelbyloppet är ju som bekant helt platt och på asfalt så jag behöver ju inte direkt anstränga fötterna. Det känns hoppfullt.
Lite besviken är jag dock då jag planerat att faktiskt försöka att springa snabbt för att se om jag kan få en bra tid. Jag springer ju aldrig snabbt annars så bara det är en utmaning för mig. Jag slutade jaga tider för 5 år sedan utan springer alltid i prattempo. Enda undantaget är när jag kör intervaller.
Jag längtar verkligen till på söndag då jag ska springa loppet. Det var verkligen ett tag sedan…..
Ses vi där?
