Detta är funderingar som jag ofta återkommer till. Många influensers inom träning och kost vill förmedla att vi inte ska leva med förbud och måsten. Att äta lite av allt är det bästa.
Men är det verkligen det? Jag vet att mycket av det vi äter inte är bra för vår tarmflora. Och var startar de flesta sjukdomar? Jo, i tarmen. Så borde vi då äta ”allt”? Jag anser att nej, det kan vi inte. Inte om det vi äter gör att vi blir sjuka och mår dåligt.

Jag väljer att äta den mat som min kropp mår bra av. Det anser jag är att vårda mig själv. Att ge min kropp kärlek och värdighet. Jag unnar mig att avstå från sådant som jag vet att den inte mår bra av. Även om det tillhör normen att äta kaka på kalas. På vems bekostnad? Min kropps?
Ja, socker är gott. Det tycker såklart jag också. Men jag vet också att den är skadlig.
Därför äter jag det få gånger men njuter verkligen då. Jag tar ansvar för min kropp. Och du tar ansvar för din.

Jag vill äta rena, oprocessade råvaror. Helst utan innehållsförteckning. Nuförtiden anses det onormalt. Mitt sätt att äta anses onormalt. För mig är det märkligt…. Att äta något där jag inte ens förstår innehållsförteckningen tycker jag är onormalt.

Många jag kommer i kontakt med lider av sötsug, ätbeteenden som inte är hälsosamma och psykisk ohälsa. Om en då inte ska leva med förbud och måsten, hur ska en då bli av med en ovana?
Vi säger ju att för att skapa en ny vana behöver vi börja. Dessutom tar det minst 21 dagar.
Jag anser att för att ta bort en ovana: SLUTA. Dessutom kommer det att ta sin tid. Har du ett osunt beteende oavsett om det handlar om mat eller tankar kan du inte bara göra lite. Du måste sluta.

Så nej. Vi kan inte äta allt. Vill vi verkligen äta allt?

Vad vill du äta? Viktigare tycker jag att ställa sig den frågan. Vad vill jag äta? Vad mår jag bra av att äta? Hur vill jag må? Hur ska jag göra för att komma dit?

Oftast sitter du själv på svaren.

”Tänk på att den som ska ta ditt parti och göra vad som är bäst för dig är du själv….”