I min roll som personlig tränare och hälsocoach träffar jag många som har svårt att få till tiden till träningen. Jag förstår verkligen och särskilt om vi är mitt inne i småbarnsperioden kan det kännas omöjligt att hitta tid till träning. Jag har många tankar kring detta….

Idag tänkte jag främst skriva om att värdesätta tiden för träning. 

Vi är många som först ser till att andra har det bra. Vi lagar mat till familjen, ser till att barnen har aktiviteter, hjälper våra föräldrar och grannar. Kanske arbetar vi ideellt i någon förening eller har djur vi behöver rasta. 

Först ser vi till att våra barn får mat innan vi själv äter, att de går och lägger sig i tid och får kärlek. Vi blir oumbärliga och tänker att om jag inte tar hand om dem kommer det inte att fungera.

Men min fråga är: Vem tar hand om dig om du inte gör det själv? Vad händer när din kropp inte orkar längre?

Vi är ansvariga över vår kropp och vår hälsa.

Så många kvinnor/mammor jag räffar som är trötta, helt slut faktiskt, som inte äter näringsrik och ordentlig mat (för att de inte hinner) eller rör på sig. 

Visst ska vi ta hand om våra barn men jag tror vi klarar det bättre och lättare om vi tar hand om oss själva också. Se på isbjörnsmamman tex, hon äter först SEN får barnen äta. För om inte mamman är stark och har energi, vem ska då ta hand om barnen? Jag tycker det finns en vettig logik i det. Jag tror jag tar hand om mina barn bättre om jag känner mig frisk, stark, utvilad och glad. 

Du är viktig! Du är värdefull! 

Du är inte självisk eller egocentrisk för att du tar hand om dig. 

Strunta i vad andra gör eller vad andra tycker.

Vad tycker du? Hur vill du ha det? Hur vill du må?

Men det kommer inte serverat på ett fat. Du behöver själv planera, ta ansvar och genomföra din plan för att det ska bli gjort.

När barnen var riktigt små och jag var mammaledig passade jag på att träna när barnen sov på förmiddagen. Disken fick vänta tills jag var klar. Ibland blev det ett helt pass, ibland vaknade barnet och det kanske bara blev 5 minuters träning. Jag försökte alltid vara glad över det som blev av istället för besviken över det som inte blev det. När barnen blev äldre fick de börja vara med. De fick egna gummiband att leka med. Vi sprang tillsammans upp och ner för backar. Jag minns att min son parkerade leksaksbilar på löpbandet medan jag tränade. Vi var tillsammans men gjorde egna lekar.

Allt handlade om planering och att jag tog träningen på allvar. Den var lika viktig som vilket annat möte som helst. Jag skrev upp det i min kalender. Dag OCH tidpunkt. Att bara tänka “nån gång idag ska jag träna” funkar inte. Det är för lätt att skjuta fram och helt plötsligt är det kväll och vi orkar inte.

När väl träningen har blivit en del av din vardag går det av sig själv. Då ser du till att hitta luckor under dagen.

Nu kanske du fortfarande hävdar att det inte finns tid? Så kanske det är…..

Men ta en dag och klocka hur mycket tid du lägger ner på att titta in i din telefon. Jag lovar att du kommer att bli förvånad. Hur har du tid med det egentligen? 

5 minuter där och 10 minuter här blir snart timmar….

Kanske kan du låna lite av den tiden och lägga på din kropp istället. 

Vi har alla lika mycket tid! Gå igenom dina 24 timmar. Vad kan du styra över? När kan du få tid till din träning? 

Tänk också på att ett träningspass inte behöver vara 60 minuter. 20 minuter är bättre än inget. Varför inte flera kortare rörelsepass om dagen istället för allt på samma gång?

Ge det en chans!!! 

Hur mycket vill du träna och varför? Bestäm när, skriv upp i kalendern och genomför det.

Berätta gärna hur det kändes efter passet.