Just nu går jag en ett-årig kurs där vi ska lära oss att driva ett lönsamt, webbaserat företag. Här är ju verkligen min svaga länk, jag har inget tålamod när det kommer till teknik och jag är heller inte intresserad (ännu).
Kursen jag går heter Extended Freedom Acadamy. Malin Lundskog är kursledare, gå gärna in här för information och inspiration.
Den här kursen visade sig vara något helt annat än vad jag förväntade mig. Den har fått mig att varje morgon gå upp en timme före de andra för att sätta mig och skriva. Vi har en skrivuppgift varje dag. Det är inga enkla uppgifter direkt utan väldigt personligt och självutlämnande. Jag lär mig massor om mig själv och vågar sätta ord på tankar och känslor. Jag känner hur jag växer som person. Jag har hittat mitt expertområde och min affärsidé är snart klar.
Att få utvecklas är en sån underbar känsla. Både inom mitt företagande och som person.

Tänk att jag har börjat skriva igen….. Jag skrev dagbok varje dag under många, många år men det är längesen nu. Jag älskar att skriva, det har nu blivit en rutin som jag mår otroligt bra av.

Jag tänkte dela med mig av det jag skrev häromdagen. Det är väldigt personlig, jag mådde bra av att skriva det och känslan höll sig kvar resten av dagen.
Vi börjar alltid med att skriva en känsla vi har just nu. Vi har 10 min på oss att skriva och vi måste alltid avsluta med att skriva vår tacksamhet.  Ämnet var ”vad älskar du?”.

”Idag är jag i kontakt med kärlek.
Jag älskar min familj. Jag älskar gruppkänslan vi har. Det är vi mot dem. Vi håller ihop. Vi har alltid varandra. Jag älskar känslan av att vara obeskrivligt älskad. Känslan av att vara behövd, men också känslan av att se mina barn i sina egna element. När de pratar med varandra, med vänner och med andra vuxna.

Jag älskar att springa och släppa tankarna fria. Låta hjärnan rensas på det som behöver komma ut. För att sen släppas för att lösa problem eller komma på nya idéer. Detta är min återhämtning, min mindfulness, min egentid. Löpningen håller mig fokuserad och ger mig frisk luft. Löpningen håller mig vid liv.

Jag älskar vatten. Jag behöver se vatten varje dag. Sjö eller hav spelar ingen roll. Jag finner ro i vatten. Jag älskar att bara sitta och titta på vattnet. Det enda jag saknar med mitt boende är att inte ha vattnet tillräckligt nära. Jag vill kunna gå ner till vattnet när som helst och det behöver vara nära. Men utsikten är det viktigaste och den har jag.

Jag älskar min kropp. Den är stark, uthållig och frisk. Den orkar kämpa, både för mig själv och för andra. Min kropp är det viktigaste jag har. Utan den finns jag inte. Jag vårdar den. Alltid.

Jag är tacksam över allt jag älskar, jag vet att det inte är en självklarhet. Kanske det finns några som tycker saker om mig och är missunnsamma men jag har kämpat hårt för att kunna leva så här. Jag kämpar fortfarande varje dag. Jag tar ingenting för givet. Jag har mått så dåligt tidigare i mitt liv. Jag har rätt att må bra nu. Jag är tacksam över att jag använder min tid till att göra sådant som jag och min familj mår bra av.

Alla har vi lika mycket tid. Det handlar om vad vi själva väljer att göra med den.”